Hej! Mitt namn är Eilert, 54 år. Mitt i livet och har nyss fått reda på att jag har cancer i matstrupen som spridit sej till Lungor, lever och lymfkörtlar. Nu återstår onkologen för att få reda på vad som kan göras för att hålla mej vid liv så länge som möjligt.
fredag 29 november 2013
Tappat räkningen, vet inte vilken dag det är på den sista resan.
Två första cellgifts behandlingarna avklarade. Mina dagar går ut på att hålla smärtan på avstånd. I bland hinner den före och då blir det jävulskt. Ett litet livstecken från en som sitter på avgrundens kant och dinglar med benen. Trött, trött.
Jag har så mycket tankar i huvudet nu och jag vill gärna skriva nått här men jag kan inte få ner det jag känner i meningar som speglar mina tankar. Men jag läser vad du skriver och jag blir glad varje gång du uppdaterar . Det blir som en bekräftelse på att du lever än fast du har det mycket jobbigt. Den dag du slutar skriva så är det vi som är kvar som har det jobbigt, Margareta och dina närmaste först o främst så klart ,men vi är ochså många fler som kommer att sakna dej den dagen. Nu hoppas jag att det dröjer och att vi får chansen att träffas många gånger till även om vi aldrig kommer att jobba ihop något mer. Kämpa på så syns vi //Pelle
Lider med dig. Ta all smärtlindring du får. Och får du ont ändå be om mer. Du har det jobbigt ändå nu så det ska du bara ha. Hoppas du får bättre dagar. Att du får tillfälle att uppskatta dom fina stunderna nu oxå. Inte bara må skit. Som att sätta ner dina fötter på golvet. Känna dom möta golvet. Såna där små små stunder av total närvaro och lycka. Liten sak för de flesta men stort när man mår som du. Kämpa. Så länge du orkar. Njut av det lilla. Vänligen karin
Jag har så mycket tankar i huvudet nu och jag vill gärna skriva nått här men jag kan inte få ner det jag känner i meningar som speglar mina tankar. Men jag läser vad du skriver och jag blir glad varje gång du uppdaterar . Det blir som en bekräftelse på att du lever än fast du har det mycket jobbigt. Den dag du slutar skriva så är det vi som är kvar som har det jobbigt, Margareta och dina närmaste först o främst så klart ,men vi är ochså många fler som kommer att sakna dej den dagen. Nu hoppas jag att det dröjer och att vi får chansen att träffas många gånger till även om vi aldrig kommer att jobba ihop något mer. Kämpa på så syns vi //Pelle
SvaraRaderaLider med dig. Ta all smärtlindring du får. Och får du ont ändå be om mer. Du har det jobbigt ändå nu så det ska du bara ha. Hoppas du får bättre dagar. Att du får tillfälle att uppskatta dom fina stunderna nu oxå. Inte bara må skit. Som att sätta ner dina fötter på golvet. Känna dom möta golvet. Såna där små små stunder av total närvaro och lycka. Liten sak för de flesta men stort när man mår som du. Kämpa. Så länge du orkar. Njut av det lilla. Vänligen karin
SvaraRaderaVi tänker på dej hela tiden/ Helena
SvaraRaderaTänker på dig och dina nära och kära/Lena
SvaraRaderaLäser dina rader med en stor klump i halsen, svårt att förstå. Tänker på dig, KÄMPA!! / Jonny L
SvaraRadera