Dag elva på den sista resan.

Efter en morgon när jag hostade blod på duschgolvet  segnade ned på alla fyra, kröp ut ur duschen och var för några sekunder helt säker på att detta är slutet. Men inte då, ett tag till ska jag vara med.
Trasslade på mej kläder klev in i min frus bil och påbörjade färden till lasarettet i Falun. I det skick jag var blev det en av dom längsta bilresor på länge, varje grop i vägen kändes in i benmärgen.
Fick träffa min läkare på kirurgen, hon trodde på fullaste allvar att dom skulle få göra en gastroskopi på mej i dag. Hon fattade rätt snart att jag inte ställde upp på det. I stället frågade hon om jag ville bli inlagd  med dropp till torsdag. Sen söver dom mej, gör undersökningen och insättningen av stenten på samma gång.
Med lite näringsdropp och kortison i kroppen så har vi lurat iväg nära-döden-upplevelsen sedan i morse.
Dit jag har kommit nu är det inte döden som skrämmer mej, det är resan. Den ensammaste jävla skitresa vi någonsin genomför.