Vägens ände

 Efter att ha kämpat mot cancern under en tid nu så har vår älskade pappa, make och morfar under gårdagen slutligen somnat in. Det hela gick fort och han slapp lida allt för mycket. Nu är han på en bättre plats där han slipper ha ont, fisken alltid är på hugget och ölen alltid är kall. Tack fina pappa för allt du gett oss och för tiden vi fått med dig!

Vi vill även tacka för alla fina ord och hälsningar som skrivits här på bloggen, det har verkligen uppskattas av Eilert och av oss som stod honom närmast. Om det är någon som känner att de vill bidra med något så ville Eilert inte ha några blommor till begravningen utan hellre ett bidrag till cancerfonden.

Glöm inte att han ville att alla skulle vara glada istället för ledsna, så utbringa gärna en skål för Eilert i nyår och tänk på glada minnen!

Är det nu det vänder?

 Smärtan smyger sig på lite mer för var dag. I morse kom all medicin och yoghurt upp i retur. I med en ny laddning, den blev kvar.
I går var det troligen den sista gången jag var tomte. Kul var det men samtidigt sorgligt eftersom det med största sannolikhet var sista gången i mitt liv jag fick vara tomte.
Nu är det dags för gemensam frukost innan alla beger sej av från långnäset. Sen blir det tyst som i graven här. Då ska jag passa på att vila.

I dag var vi till stan igen.

Nu är bilen borta, det kom en man på 72 bast med bussen från Östersund. Han gjorde sitt livs bilaffär. men vad fan han var trevlig. och jag behöver ingen bil längre. Dessutom var den betald. Blev ett bidrag till barnen att betala av på sina billån.
I går och i dag har jag börjat känna av smärtan igen, men så länge det inte är värre än att jag kan vara på benen ska jag inte klaga. Nu ska vi snart prova skinkan och revbensspjällen som Magnus och jag fixade i dag. Grilljering av skinkan fick Margareta ta hand om. Spjällen är brynta och sedan kokta i glögg enligt Elmerfors recept.

Dan före dan före doppardan.

Dagarna går snart jul, inte känns det som jag är på väg till den eviga vilan ännu inte.
I dag var jag till stan med bil för tredje dagen på raken, uträttade ärenden och handlade lite. Måste säga att morfin är den ultimata drogen för julhandel. Jag glider runt på affärerna i sakta mak utan att känna av stressen det minsta. Inget ont som inte har nått gott med sej som min gamla mor brukade säga när hon var i livet.
På det hela taget lever jag mycket mera i nuet än tidigare. Varje dag är som ett eget litet äventyr när man erövra små bitar av vad som tidigare var självklarheter.
Jag såg en tomtedräkt i flis på rusta i dag, i  morgon köper jag den. Ska inte missa chansen att vara tomte sista gången i livet.

I dag körde jag bil för första gången på länge.

I dag tog jag och barnen  Margaretas nya Volvo till ICA för lite jul shopping. Jag fick köra, skönt. Måste säja att XC 60 är en underbar bil. Hur som helst gick det över förväntan. Alltså ännu en dag i förbättringens tecken. Det blir hårda bullar den dagen det vänder åt andra hållet. Men den dagen den sorgen.
Äntligen har jag hittat en fadder till mitt allra härligaste splitcane spö och rulle. Grejorna går tillbaka till den som byggt dom, känns skönt att veta att dom blir omhändertagna.
På måndag kommer en bilköpare från Östersund och hämtar Astran. Sen är det snart slut på leksaker och nyttoprylar jag samlat på mej genom åren. Konstigt nog känns det som en befrielse vart efter som  grejorna försvinner. Även garderoberna gapar glest mot mej när jag tittar in. Det mesta av fritidskläder för sommar och vinteraktiviteter även vanliga kläder som inte längre passar den kroppsform man får på köpet med sjukdomen. Allt har tagits emot med glädje av dom som fått dem. Känns skönt att själv välja vem som ska ha vad i stället för att det ska krånglas efter min bortgång.

Spöregn.

I dag är det dags för familjemöte med palliativa. Får se vad det ger. kanske blir lite känslosamt när vi ska ställas inför faktum tillsammans. Just nu mår jag så bra att det är svårt att fatta vad som verkligen kommer att hända förr eller senare. För tillfället är varje morgon som jag vaknar i det här skicket en vinstlott.  Kanske jag hänger i över jul och nyår, om så är fallet har en dröm gått i uppfyllelse.

Kan inte sägas för många gånger. Ta det lugnt i julrushen. Njut av ledigheten och varandra. Det spelar ingen roll hur fina och roliga julklappar du ger och får när du gått in i väggen och tappat lusten innan firandet ens börjat.

Peppar Peppar.

Nu verkar det som att kroppen börjar på att kunna göra sej av med vätskan själv. Om den trenden håller i sej är det mer än jag vågat hoppas på, bara att tacka och ta emot.
I dag får jag besök av ett par Korsåbor, trevligt.

En snutt i taget.

Eftersom jag sväller som jag gör från höfterna och nedåt så får jag ta mej an dagarna i små korta stunder. I bland blir jag övermodig, men det slutar bara med längre vila med fötterna i högläge.
I övrigt har lungorna hämtat sej en aning, jag blir inte lika flåsig när jag rör på mej. Lungorna tog en hel del stryk när jag låg inlagd, då klev jag bara ur sängen när det var toabesök och jag var inlagd i drygt 2 veckor. Det är bara svullnaden som hämmar mej just nu annars mår jag riktigt skapligt för att vara i den situation jag är.

Låt inte julen ta livet av er där ute. Att vistas i familjen och känna av den kärlek som finns där under ytan måste få vara det viktiga i julens budskap. Långt mer viktigt än alla presenter ni någonsin kan önska er.

En ny dag nalkas.

En bra morgon, ingen feber. En dusch intag av medicin och en liten frukost. Slappar och väntar på att min käresta skall vakna. Tror jag ska ta mej ut och inandas lite frisk luft i dag.
Sen har jag ett telefonsamtal till en gammal tonårs kamrat som jag verkligen vill ringa. Han tog kontakt med mej via mailen när han hittade min blogg, men jag har inte varit riktigt mogen för att ta kontakt när det visade sej att han var i liknande situation som jag själv. Lustigt hur det blir, nu var det helt plötsligt jag som skulle ringa till någon som var cancersjuk och inte tvärt om. Då blev det helt plötslig svårt.

Dagarna går och än hänger jag med.

Malin åkte hem för att ägna lite tid till sitt eget liv i dag, bra det behöver hon och David.
Min systerdotter med man kom med fikabröd för en stunds samvaro.
Magnus åkte hem till Gävle för att fira sin födelsedag i morgon.
Så nu är vi själva i huset Margareta och jag. På måndag kommer Malin och Leja tillbaka. På tisdag kommer paliativa på besök för lite provtagningar. Torsdag är det dags för familje möte med paliativa, Margareta jag och barn med respektive. Jag vet inte syftet men det kommer säkert nått bra ut av det.
Det jobbigaste just nu är att veta att man mår skapligt när man går och lägger sej, men inte en jävla aning om hur jag mår när jag vaknar. Sen har kroppen fått svårt att göra sej av med vätskan, sväller här och där på dom mest obehagliga ställen.

En mindre angenäm natt.

I natt kom smärtorna på besök för första gången på länge. Vaknade med 38,4 i temp. Mådde skit. Tog 2 morfinpiller och surfade in i morfinruset, somnade om. När jag vaknade var smärtorna borta, tungt att komma igång med feber i kroppen.
På kvällen så kom min systerson på besök med en hel resväska fylld av hälsningar från alla möjliga Hoforsbor.
Nu är det dags att sova och hoppas på en bättre natt.

Släkten på besök.

En underbar eftermiddag, kväll. Släkten kom med lagad mat och got humör. Malin och lill skruttan kom redan på förmiddagen och nu ska hon bo här med oss ett tag, skönt.
Efter en god middag blev det lite allmänt skvaller om ditt och datt. Det är så skönt när konversationen bara flyter på som om inget hänt och jag kan glömma min situation under dessa stunder.
Tack all fören skön kväll.

HEMMA!

Vilken känsla att skrota runt i sitt eget hem, nästan så jag glömmer bort hur illa ställt det är.
Hemma var det jul pyntat och fint, Margareta och barnen har fixat allt i min smak.
Paliativa var på besök, givande samtal. Nästa gång kommer dom på Fredag.
Jag är befriad från närings dropp, skönt att slippa alla slangar. Har varit uppkopplad i stort sett dryga 2 veckor fram till i dag.
Brasan sprakar maten smakar, nu suger jag i mej av dagens välmående och ser med tillförsikt fram mot morgondagen.

Man kan känna lyck för små saker.

Blodvärde på 141, utskrivning i morgon oj vad skönt. Även om jag åker hem för att vänta på slutet, så är det hem jag åker i morgon. Dofterna, skogen, sjön ja alla vyer som känns hemma. För att inte tala om att ha familjen runt sej, och katterna.
Så här långt under den här resan har varit helt förundrad över hur många som bryr sej om mej, och vilken energi som mina nära lägger på mej. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana att jag förtjänat all den kärlek jag bjuds på här och nu. 

Med små steg mot hemmet.

Mina blodvärden har nu blivit lite bättre och om det håller i sej bör jag få komma hem nästa vecka. Nu när jag blivit aningen piggare och börjat kunna äta lite lättare mat så längtar jag verkligen hem. Innan var det bättre här på lasarettet eftersom jag var i så dåligt skick. I morgon kommer sängen hem levererad från hjälpmedelscentralen. Hemma har Margareta fixat och donat med städning, flytt av möbler och nu är gillestugan förberedd för sjuksängen.
Gårdagen var fylld av trevliga besök. Det var Grannar, barn, mina barns mor och som avslutning min älskade fru på kvällsmys.
I dag har jag haft besök av mina två barn och min sons sambo, en sån trygghet att ha dom omkring sej. Nu ska jag vila mej en stund, sen kommer Margareta på kvälls besök.

Cellgiftsbehandlingen avbruten

Tyvärr har min sjukdom gått för långt vilket i sin tur gjort att jag inte klarar av den planerade cellgiftsbehandlingen. Nu är den palliativa hemsjukvården inkopplad och målet är att jag ska bli lite stabilare i min hälsa och få den beställda sjukhussängen innan jag slutligen får spendera mina sista dagar i hemmet.

Ni som ringer och inte får något svar, jag hoppas ni förstår att anledningen är att jag många gånger helt enkelt inte orkar prata i telefonen, men det är alltid upplyftande med små kommentarer.

Några rader.

Fortfarande vid liv, men det är tungt nu.Hoppas jag får återse Långnäset en sista gång. Det är min högsta önskan just nu.
Ta vara på livet medans ni kan.