I natt fick jag en försmak av vad som väntar, smärtan börjar göra sej påmind i inälvorna. Men jag vill helst hålla mej ifrån morfinet som ligger och väntar i skåpet. Jag vet ju hur snabbt tillvänjningen går och sen glider man in i dimman.
Under morgontimmarna när jag inte kunde sova längre översköljdes jag av en enorm och tung sorg, samma känsla som när man mister en nära anhörig. Men nu handlar sorgen om att mista sej själv och sitt eget liv och allt vad det innebär.
I dag blir det middag med alla barn och barnbarn som tillhör familjen, Jag vill träffas nu medans jag fortfarande är skapligt pigg. Julen som är en av dom helger vi samlas allihopa, den är ju ett osäkert kort i år. Vet inte vilket skick jag befinner mej i då.
Under morgontimmarna när jag inte kunde sova längre översköljdes jag av en enorm och tung sorg, samma känsla som när man mister en nära anhörig. Men nu handlar sorgen om att mista sej själv och sitt eget liv och allt vad det innebär.
I dag blir det middag med alla barn och barnbarn som tillhör familjen, Jag vill träffas nu medans jag fortfarande är skapligt pigg. Julen som är en av dom helger vi samlas allihopa, den är ju ett osäkert kort i år. Vet inte vilket skick jag befinner mej i då.
Jag tänker hälsa på dej när jag kommer hem från Norge, vare sig du vill eller inte. ///Pelle
SvaraRaderaEilert. Sitter här och läser dina rader om igen. Känns overkligt och svårt att greppa att något sånt här har drabbat dig. Du som bor mitt i vackraste naturen och äter fisk ur din egen sjö. Du är en stor personlighet med ett stort hjärta, det kan ingen cancer i världen ta från dig. Många tankar till dig och din familj.
SvaraRadera/ Anders Persson