söndag 10 november 2013

Dag två på den sista resan.

I går kväll föll jag till föga och satte det första morfin plåstret. Tror det funkade bra, har sovit riktigt bra i natt. Men min vana trogen vaknar jag ju i svinottan. Då är det skönt att ha en dator att fördriva tiden med.
I dag ska vinterdäcken på släpvagnen och skotern lastas för service på onsdag. Sen får jag troligen besök av två goda vänner. Det är fördelen med min situation nu, fler än vanligt besöker mej.
Målet nu är att sluta fokusera på allt som jag inte kommer att få uppleva och istället göra allt som fortfarande är möjligt. Mitt nästa mål är att komma upp till stugan vi hyrt vecka 15. Även om jag inte klarar att åka skidor så kanske skoter funkar. Hoppas, hoppas.
Nu ska vi se vad dagen har i sitt sköte.

7 kommentarer:

  1. Fan Morbror! Kämpa på som du alltid gör! Tänker på dig! Kommer och hälsar på under måndagen, om du är hemma. Ring för Ok eller inte.
    /Alis

    SvaraRadera
  2. Hej Eilert, jag hörde om detta av Magnus när vi sågs förra helgen och jag har tänkt på både dig och alla runt omkring dig sen dess. Det är svårt att få fram passande ord som är bra nog. Just nu så hoppas jag att du får åka iväg till den hyrda stugan att skotern startar och att du får sätta upp ett nytt mål!

    /Carl

    SvaraRadera
  3. Ett telefonsamtal som för all framtid kommer att påminna mej och Stig om livets sköra tråd. Ett samtal där du förklara för mej om hur din situation ser ut just nu. Då jag vill tala om hur ledsen vi är över dej och det ofattbara som inträffat. Hur det slutar med att du tröstar mej med att jag måste fortsätta leva mitt liv och göra sånt som jag vill och inte spara det till framtiden. Det är du Eilert som ger mej tröst när jag egentligen vill ge dej den. Du är den som man inte pratar med så ofta men som man vet finns där.
    / Styrkekramar från Maria och Stig

    SvaraRadera
  4. Fick höra den otroligt sorgliga nyheten av Sussi o Kent idag. Första tanken var.. det är inte sant,..... men tyvärr. Det finns ingen rättvisa här i världen. Mina tankar är hos dig och din familj. Det var ju "nyss" jag träffade dig här på Korsån, men om jag tänker efter så var det väl nåt år sedan. :-) Kram från Nanna

    SvaraRadera
  5. Fick höra på omvägar att du med drabbats av denna jävliga sjukdom. ursäkta mitt ordval. Men jag tror att du om någon förstår. Resan du startat är jag väl bekant med även om jag gick frisk ur den. Tankarna som kommer minns jag väl. Och det är nog därför jag skriver dessa rader till dig. För att jag hade behövt dom själv. Men släppte inte in någon just då. Till skillnad mot dig. Det du gör och delar här är det som bär. Så. styrketankar kommer här från mej. Den uttjatade devisen, tillit o tålamod likaså. Behöver du prata så lyssnar jag.
    mvh karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu avtar orken i samma takt som värken tilltar och jag kan endast inta föda i dryckesform. Diagnosen ej behandlingsbar och väntar på att bli kallad till onkologen där dom ska se om dom kan skrämma liv i mej ett tag till. Men det har redan gått en vecka i väntan på kallelse från onkologen så jag hyser inget jätte hopp. Har börjat dödsstäda, en jävla massa jobb att dö ska jag säga.

      //Eilert

      Radera
  6. just den diagnosen är ogreppbar. Hur gärna man än vill förstå den tomhet och allt som kommer med den så kan man inte. jag hade en dödsångest som heter duga och folk är jäkligt rädda att prata om just det. vad skönt att du är så rak. Det hjälper om nåt. Min cancer gick att behandla. Även om den resan var svår. Så städa gjorde jag med. Ifall. Nu är ju du i en värre sits än jag var. Domen är så ogripbar så det finns inte. Men att skriva ord. Tror jag på. För jävligt att du fått vänta på onkologen. Det ska man inte behöva göra. /karin

    SvaraRadera