onsdag 20 november 2013

Dag tolv på den sista resan.

I dag är det dags för ny närings dropp och lite nytt blod. Cortisonet intaget.
Har gett mej på Kristian Gidlunds bok. Han har nått målet på sin resa redan i september,  men han skrev mycket tänkvärt under resans gång. Så nu ska jag gotta mej i alla hans kloka ord.
Det lustiga var att jag fastnade för hans blogg tidigt i år långt innan jag själv visste min diagnos. När han sommarpratade i radion var jag helt såld. Av någon outgrundlig anledning kände jag ett så starkt band mellan oss. Visste min kropp redan då hur det stod till? Jag köpte boken direkt när den kom, men  har inte vågat börjat läsa den förän nu. Har väl landat i min verklighet så jag kan läsa den på ett konstruktivt sätt.

3 kommentarer:

  1. Jag är i Västerås idag och det pratas om att åka o hälsa på dej. Om jag har fattat det rätt så är du på sjukhuset nu så dom får väl vänta tills du är hemma? När det gäller mitt besök så är jag hemma ett tag nu och du kan väl slå en signal när du kommit hem? //Pelle

    SvaraRadera
  2. Hej gamle vän!
    Jag har inga ord o säga om det som drabbat dig Eilert.
    Fick höra det av Mikael i måndags, sen dess går mina tankar till dig.
    Usch fy fan jag har svårt att hålla tårarna tillbaka nu när jag skriver.
    Tänker på allt det roliga, o allt bus när vi var yngre.

    Kram Tony W.

    SvaraRadera
  3. Hoppas du finner tröst i boken. Kanonbra. Tror lite på det där om att allt kommer till en när man är mogen för just det. När man klarar av det. Det är väl så långt jag kan komma i min religiösa strävan=) carpe diem och andra käcka upprop går fetbort.
    Han var bra på ord den där gidlund. På ett befriande sätt.. Mvh karin

    SvaraRadera