Tyvärr har min sjukdom gått för långt vilket i sin tur gjort att jag inte klarar av den planerade cellgiftsbehandlingen. Nu är den palliativa hemsjukvården inkopplad och målet är att jag ska bli lite stabilare i min hälsa och få den beställda sjukhussängen innan jag slutligen får spendera mina sista dagar i hemmet.
Ni som ringer och inte får något svar, jag hoppas ni förstår att anledningen är att jag många gånger helt enkelt inte orkar prata i telefonen, men det är alltid upplyftande med små kommentarer.
Ni som ringer och inte får något svar, jag hoppas ni förstår att anledningen är att jag många gånger helt enkelt inte orkar prata i telefonen, men det är alltid upplyftande med små kommentarer.
Vi är bedrövade!!!! Önskar att den här bloggen aldrig hade funnits, men nu finns den och vi sitter med en sorg i hjärtat, om vad du (ni) går igenom. Första snön har kommit hit och lagt sig som ett varmt vitt täcke. / Kram Håkan och Siw
SvaraRaderaInga ord i världen kan trösta. Hur man än vrider och försöker omforma orden. Snön ligger fint nu ute. Visserligen lite än men det sägs att det ska komma mer. Luften är kall och krispig. Så där så det river härligt i kinderna. Om man går en lång sväng. Juletid. Och du får åka hem till ditt därhemma. Omge dej av de dina. Fint det. Ändå.
SvaraRaderaEn tröst trots allt. /karin
Hej Eilert...
SvaraRaderaJag känner dig inte utan har bara träffat dig en gång då du kom hem till oss för att ta "ett glas" med min man Tobbe. Jag har följt din blogg och har så många gånger tänkt skriva något. Men, man tappar liksom orden... Allt man skriver låter så förbaskat fnuttigt... Det är så svårt att få ner det man känner och vill säga... Det där rätta som tröstar i eländet. Önskar jag hade lite av Gidlunds skrivförmåga.
Jag lider så med dig och din familj. Och tycker att det är hemskt det du går igenom.
Tack för att du delar din tid med oss alla här på bloggen, Som någon skrev tidigare, det är hemskt att bloggen ska behöva finnas överhuvudtaget. Nu gör den det och vi alla lär väl oss någonting av det. Att inte ta livet för givet. Att livet är skört. Att vi ska ta vara på varje dag.
Nu hoppas jag att du och din fru och övriga familj får en fin tid hemma. Skänker mer än en tanke om dagen till dig. Kram till er /Anna
Hejsan.
SvaraRaderaVi känner att vi vill skriva några rader till dig. Det känns så overkligt o fruktansvärt att följa dig på denna resa,men vi vill ändå berätta att det väcker så många fina minnen hos oss.På denna resa kan vi bara vara med på avstånd men vi har gjort många roliga resor tillsammans under flera år. Då handlade det om besök på många olika fotbollsplaner, ishallar o uterinkar. Du fanns alltid med runt våra grabbar i team -86 och du var mycket uppskattad av våra grabbar. Så vi är många som tänker på dig Maggan o alla runt om kring dig.
Många kramar till er.
Thomas o Anita.
Marie o Micke hälsar oxå
Du lever vidare, jag tittar på våra barn och jag ser dej. De är lik dej på flera olika sätt- de är så fina, tack Eilert för att du gav mej dem. Har haft vårt lilla barnbarn Leia hemma nu i veckan och funderar var hon har fått all sin energi från, då både David och Malin är så lugna och var också när de var små, jag känner inte igen det drivet från våra barn när de var små och nu har det gått upp för mej att hon har såklart fått det från dej. Hon är så kreativ och framåt. Lik sin morfar- alla som känner eller har känt dej vet det. Mina minnen går tillbaka till 80 och 90 talet och jag har aldrig träffat någon som slår dej där. En riktig doer. Uppe med tuppen och högg ved fixade och lagade bilar, hade flera jobb och renoverade samtidigt vårt hus medans barnen var små. När du kom hem från jobbet så fortsatte du att jobba med huset. Du tog med barnen och fiskade sov med dem under vindskydd, äkte skidor och fjällvandrade med dem. Vi tältade med blöjbarn mitt i naturen och ingenting var omöjligt för dej. Dina barnbarn kommer att få höra dessa historier och vi kommer alltid att minnas dej. Du kommer att leva vidare hos oss alla. /Helena
SvaraRaderaTänker på dej o de dina. Tack för dom trevliga stunder Svenna o jag har fårr haft med dej förr i tiden. / Marie
SvaraRaderaHar följt din blogg och kan bara konstatera att livet är så fruktansvärt orättvist!!
SvaraRaderaTänker på dig och din familj / Ylva Strand
hej Eilert jag tycker så synd om dej. först vesa sen syrans karl sen du ,vad kommer sen. fy fan man så förbanad man blir kämpa på. m.v.h Staffan i fagersta
SvaraRadera